Kvalitativ studie av ACT i slutenvården – upplevd nytta och hindrade faktorer

Det finns idag flera utmaningar för att kunna erbjuda patienter inom psykiatrisk slutenvård psykologisk behandling. Det är till exempel vanligt att patienterna har flera samtidiga diagnoser eller att diagnos ännu inte är satt. Samtidigt pekar tidigare forskning på att denna grupp skulle kunna ha stor nytta av psykologisk behandling utöver den läkemedelsbehandling som vanligen erbjuds. Ett alternativ för att kunna hjälpa denna grupp är att använda en transdiagnostisk behandlingsmetod, alltså en behandling som kan vara effektiv vid flera olika diagnoser, som ACT (Acceptance and Commitment Therapy). I ACT arbetar man med att öka patientens psykiska flexibilitet, att göra det möjligt att vara mer närvarande i sina upplevelser och att leva i enlighet med det man värdesätter och tycker är viktigt.

För att undersöka hur denna behandlingsmetod skulle kunna vara till nytta för denna patientgrupp använde vi oss här av ett flexibelt upplägg där sjuksköterskor och undersköterskor på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning fick ACT-workshoppar för att kunna använda sig av metoden i det dagliga arbetet med patienterna. Från detta resulterade två studier. I en tidigare studie tittade vi på effekterna kvantitativt och kunde se vissa små positiva förändringar i psykisk flexibilitet hos personal och patienter. I den här studien undersökte vi personalens upplevelser och erfarenheter av upplägget genom att intervjua dem och sedan bearbeta resultaten kvalitativt.

Resultaten visade att personalen upplevde att de hade nytta av ACT på många sätt i arbetet. Exempelvis beskrev de intervjuade att de kunde använda sig av metoden för att berika rutinsysslor i arbetet och för att fördjupa konversationer med patienterna. Dessutom uppgavs att de hade nytta av metoden för egen del, till exempel genom att skapa tid för reflektion under stressiga dagar. Även svårigheter med att tillämpa ACT framkom i intervjuerna, kopplade till organisatoriska, personliga eller patientrelaterade begränsningar. Det handlade om saker som tidsbrist, svårigheter att förstå modellen och få metoden att etableras som en naturlig del av arbetet samt allvarliga psykiska diagnoser hos patienterna.

Genom att kombinera de insikter denna studie ger om såväl upplevd nytta som hindrande faktorer för implementering, finns möjligheter att utveckla och skapa ännu bättre anpassade upplägg för framtida behandlingsprojekt inom slutenvården.

Läs artikeln i sin helhet:

Tyrberg, M. J., Carlbring, P., & Lundgren, T. (2017). Usefulness of the ACT model for nurses in psychiatric inpatient care: A qualitative content analysis. Journal of Contextual Behavioral Science, 6(2), 208-214. doi:10.1016/j.jcbs.2017.04.011