Under den första konferensdagen av den europeiska föreningen för internetbehandlingar lanserades en ny tidskrift. Den ligger hos det stora förlaget Elsevier och kommer att vara en så kallad open access tidskrift. Det betyder att samtliga artiklar kommer att vara gratis att läsa och helt fritt tillgängliga för alla med en internetuppkoppling.
Att publicera i en open access tidskrift är en trend som blir allt mer tydlig. Ur ett samhälleligt perspektiv finns det flera fördelar. Bland annat känns det ju naturligt att forskning som finansieras av statliga medel också ska kunna läsas av alla som är med och genom skatt möjliggör denna forskning. Open access är dock inte helt okontroversiellt. Visserligen är det gratis att läsa artiklarna, men ”det man förlorar på karusellerna tar man igen på gungorna”. För medan det är gratis att läsa artiklarna så tar förlagen istället ut en avgift för att publicera artiklarna. Hur motiveras denna kostnad? Förlagen hjälper till att kolla så att referenserna i artikeln stämmer och formaterar den också snyggt. Dessutom ordnar de med så kallade DOI-nummer (ungefär som en boks ISBN-nummer). Sedan vill de ju gå med lite vinst också. Så, antingen tar man betalt av den som vill publicera (=open access), eller av den som läser (det som hittills varit den traditionella lösningen). Universitetsbiblioteken spenderar årligen mycket stora pengar på prenumerationer av tidskrifter så frågan är egentligen vem som ska betala. För den enskilda forskaren kan avgifterna för publicering i open access tidskrifter ibland vara mycket kännbar. Ofta kostar det mellan 1000 och 3500 Dollar per artikel.
Ett av argumenten för att publicera i open access är att fler kommer att läsa artikeln och att det finns rapporter om att artikeln då i högre utsträckning blir citerad. Att få sin artikel citerad är något som på senare tid blivit mer viktigt. Detta för att det utgör kärnan i det nyckeltal man kan sätta på en forskares produktivitet (uttrycks ofta i en siffra på ett ”H-index”).
Så medan exempelvis Vetenskapsrådet kräver att man ska publicera i open access tidskrifter så har ryktet blivit lite skamfilat. Nyligen avslöjades det att kvaliteten på det som publiceras inte alltid är godtagbart. En person ville testa systemet. Han hittade på ett namn, ett universitet och en ny mirakelsubstans som kunde bota cancer. Han skickade in artikeln i 304 olika versioner för att testa open access systemet. Resultatet var nedslående. Mer än hälften accepterade artikeln trots att den vetenskapliga kvaliteten var urusel och alla med gymnasiekompetens i kemi skulle kunna ha genomskådad bluffen. En tidskrift PlosOne var dock mycket kritiska till det inskickade manuset.
Lärdomen av detta är att kvaliteten på tidskrifter varierar ordentligt. Detta är något som blir mer och mer tydligt. Det är lätt att starta sin egen open access tidskrift, men att kunna göra det hos ett etablerat tidskriftsförlag så som Elsevier är inte lätt! Så precis som man inte ska dra alla över en kam gäller det även i open access landet att navigera försiktigt. Ett tips är att inte söka artiklar i Google scholar utan istället använda databaser så som Scopus eller ISI web of science. Här är endast de tidskrifter som har hög kvalitet med. Glädjande kommer vår ny tidskrift direkt att finnas indexerad i Scopus.
Under 2013 och 2014 är avgiften för artiklar publicerade i vår nya tidskrift reducerad med 80% och kostnaden blir då ca 390 dollar för en artikel. Läs mer här: http://invent-journal.com
