Två nya studier om att övervinna sin perfektionism

Perfektionism kan beskrivas som tendensen att sätta upp extremt höga krav på sig själv och ibland även andra. Detta kan vara något som fungerar bra för individen och motiverar till prestation, men det riskerar för vissa att bli problematiskt – när de höga kraven istället leder till oro, undvikanden, prokrastinering och självkritik. Perfektionism kan även leda till problem med stress och interpersonella svårigheter samt bidra till många andra psykiatriska besvär som tvångssyndrom, depression och ätstörningar. När perfektionismen innebär att individen ställer höga, oflexibla krav som hen måste sträva för att uppnå, eftersom misslyckanden ger stora negativa effekter på självkänslan kan man tala om klinisk perfektionism. Studier tyder på att såväl traditionell KBT som IKBT (internetbaserad KBT) kan vara till hjälp vid klinisk perfektionism, men relativt få större kliniska studier har genomförts. Eftersom perfektionism inte räknas som en psykiatrisk diagnos, och förhållandevis få behandlare är utbildade i behandlingsmetoden, skulle en effektiv internetbehandling kunna var till stor nytta.

Vi genomförde två randomiserade kontrollerade studier (se referenserna nedan) av internetbaserad KBT-behandling för perfektionism med terapeutvägledning, en i Sverige och en i Storbritannien. I den svenska studien deltog 156 personer som hade problem med perfektionism. Hälften genomgick en internetbaserad KBT-behandling på 8 veckor, med en ny modul per vecka, medan den andra hälften var kontrollgrupp. I den brittiska studien randomiserades 120 personer till IKBT eller kontrollgrupp. I denna studie fick deltagarna deltagarna längre tid på sig att utföra de 8 modulerna, 12 veckor.

Båda studierna byggde i grunden på samma KBT-manual för perfektionism, som omfattar psykoedukation om KBT och klinisk perfektionism, KBT-konceptualiseringen av vidmakthållande faktorer till problemet samt ett antal övningar som t.ex. kostnad/nytta-analyser, beteendeexperiment, gradvis exponering, identifiering av dysfunktionella antaganden och problemlösningstekniker och självmedkänsla. I den svenska studien anpassades dock upplägget något, ordningen på modulerna ändrades jämfört med originalmanualen och större tonvikt lades på beteendeinterventioner.

I båda studierna sågs en signifikant påverkan på graden av klinisk perfektionism med måttliga till stora effektstorlekar. Dessutom såg man i den svenska studien även positiva effekter på depression, ångest och livskvalitet. Den kanske största skillnaden mellan de två studierna var dock i vilken utsträckning deltagarna engagerade sig i och slutförde behandlingen. I den brittiska studien genomförde bara 29 % minst hälften av modulerna medan motsvarande siffra i den svenska studien var 93 %. En majoritet, 81 %, genomförde alla åtta moduler inom behandlingstiden på åtta veckor i den svenska studien. Skillnaden i antal avhopp kan ha påverkats av en mängd olika saker, till exempel att vi i den brittiska studien, till skillnad från den svenska, inte genomförde telefonintervjuer med deltagarna och att vi randomiserade deltagarna till de olika betingelserna direkt efter baslinjesmätningarna, utan att fråga om de fortfarande ville delta.

Men trots det låga antalet genomförda moduler i den brittiska studien, såg vi alltså påtagliga effekter i båda studierna. Även om vi kunde se ett samband mellan behandlingens effektivitet och antalet genomförda moduler, var nämligen effekten störst i början av behandlingen. Också de som bara genomförde de första modulerna fick i genomsnitt en stor effekt. Dessa resultat väcker tanken att man skulle kunna erbjuda behandlingar av olika längd för denna patientgrupp, och ge möjlighet till kortare behandlingar för patienter som saknar motivation eller möjligheter att tillgodogöra sig en längre behandling.

Sammanfattningsvis är resultaten från båda studierna lovande för IKBT vid perfektionismproblematik. Nu behövs mer forskning för att bland annat titta närmare på vilka aspekter av behandlingen som är effektiva och hur varaktiga effekterna är på längre sikt.

Läs de två artiklarna i sin helhet:

Shafran, R., Wade, T. D., Egan, S. J., Kothari, R., Allcott-Watson, H., Carlbring, P., Rozental, A., & Andersson, G. (2017). Is the devil in the detail? A randomised controlled trial of guided internet-based CBT for perfectionism. Behaviour Research and Therapy, 95, 99-106. doi:10.1016/j.brat.2017.05.014

Rozental, A., Shafran, R., Wade, T., Egan, S., Bergman Nordgren, L., Carlbring, P., Landström, A., Roos, S., Skoglund, M., Thelander, E., Trosell, L., A, Ö., & Andersson, G. (2017). A randomized controlled trial of Internet-based cognitive behavior therapy for perfectionism including an investigation of outcome predictors. Behaviour Research and Therapy, 95, 79-86. doi:10.1016/j.brat.2017.05.015