I veckan publicerade vi en ny studie i Journal of Clinical Psychology in Medical Settings.
Vi ville ta reda på hur föräldrar till barn som fått en cancerdiagnos hanterade situationen och särskilt undersöka det som kallas ”Upplevelsemässigt undvikande”. Psykologen Sandra Weineland har sammanfattat upplevelsemässigt undvikande på följande sätt:
”Föreställ dig en kanin jagad av en räv som flyr ner i sitt hål i marken. Att kaninen flyr i närvaron av en räv har ett överlevnadsvärde, det finns en skyddande funktion med att fly och undvika. Händelser efter att kaninen har upptäckt en räv får funktionen – rädsla kopplat till flykt. Exempelvis kan hålet som kaninen gömmer sig i få en funktion av trygghet. Att kaninen hädanefter kastar sig ner i sitt hål i marken endast efter en svag doft av räv är förståligt utifrån tidigare inlärning.
Genom empirisk forskning har det visat sig att vi människor fungerar på samma grundläggande sätt, vi har flykt och undvikande nära till hands. Upplevelsesmässigt undvikande inträffar när en individ är ovillig att vara i kontakt med inre upplevelser (tankar, känslor, minnen och kroppsliga förnimmelser) och agerar för att undvika eller fly dessa inre upplevelser t.ex. via drogmissbruk, riskfyllt sexuellt beteende, undvikande av intima relationer eller överdrivet intag av alkohol.
Högre grad av upplevelsemässigt undvikande har i forskning visat sig vara associerat med högre grad av generell psykopatologi, depression, ångest, trauma, olika specifika rädslor samt lägre livskvalitet. Avsikten är att undvika plåga, men detta blir en fälla som över tid låser fast personen i den plåga som han/hon försöker undvika. Det är inte symtomen (tankar, känslorna, minnen och de kroppsliga förnimmelserna) i sig utan försöken att lösa dem som anses vara problemet, då det sker på bekostnad av viktiga områden i livet t.ex. relationer och personlig utveckling. Upptagenheten av att hantera de inre upplevelserna får konsekvensen att livet läggs på hyllan i väntan på att må bättre. Forskning har visat att undvikande av negativa känslor är central vid ångestsyndrom och depression.” [Länk till källan]
I vår studie redovisas erfarenheterna från 79 föräldrar (55 mödrar) och där barnen haft sin cancerdiagnos i medeltal tre månader.
Läs vår artikeln i sin helhet:
Cernvall, M., Skogseid, E., Carlbring, P., Ljungman, L., Ljungman, G., & Essen, L. (2016). Experiential Avoidance and Rumination in Parents of Children on Cancer Treatment: Relationships with Posttraumatic Stress Symptoms and Symptoms of Depression. Journal of Clinical Psychology in Medical Settings, 23(1), 67-76. doi:10.1007/s10880-015-9437-4