Anorexia nervosa är en av psykiatrins svåraste diagnoser: hög dödlighet, höga återfallstal, och en sjukdom som oftast debuterar i tonåren. Trots specialiserad vård är det många som inte blir hjälpta av dagens behandlingar. Vad gör man då? Ett svar, som hade låtit otänkbart för femton år sedan, prövas nu i Lund: psilocybin, den aktiva substansen i psykedeliska svampar.
Vi har publicerat studieprotokollet för psiAN-studien i PLOS ONE. Det här är alltså inte en resultatartikel. Studien pågår, rekryteringen startade i mars 2026, och resultat väntas från 2029. Men protokollet är offentligt, förhandsgranskat och fritt att läsa, och det tycker jag är värt ett inlägg i sig. Den som vill kan i detalj granska vad vi planerar att göra innan vi vet hur det går.
Varför just psilocybin?
Anorexi kännetecknas av kognitiv rigiditet: fastlåsta tankemönster kring mat, kropp och vikt, och tvångsmässiga beteenden som vidmakthåller sjukdomen. Psilocybin har i kontrollerade studier gett snabba förbättringar vid andra tillstånd som präglas av just psykologisk rigiditet, bland annat depression, dödsrelaterad ångest och substansbruk. Tanken är att substansen kan komma åt kärnmekanismerna bakom sjukdomens envishet, inte bara lindra symtomen på ytan.
Det finns också tidigare data att stå på. En fas 1-studie på vuxna kvinnor med anorexi fann att en engångsdos på 25 mg var säker och väl tolererad, utan allvarliga biverkningar. Symtomen minskade på kort sikt, men vikten steg inte signifikant, och de flesta deltagare önskade en andra dos. Värt att notera: hos 2 av 10 deltagare kom tidigare bortträngda traumatiska minnen upp under behandlingen. Båda förbättrades sedan, men det säger något om varför det psykologiska stödet runt doseringen inte är en bisak.
Så är studien upplagd
psiAN är en öppen, randomiserad fas IIa-studie vid Psykiatrin, Skånes universitetssjukhus i Lund. I korthet:
- 40 deltagare, 16 till 35 år, med anorexia nervosa och pågående kontakt med specialistpsykiatrin i Region Skåne.
- Hälften lottas till två doser psilocybin (25 mg) med fyra veckors mellanrum, som tillägg till sedvanlig behandling. Den andra hälften får enbart sedvanlig behandling, och erbjuds psilocybin efter sex månader.
- Runt varje dosering finns ett manualiserat psykologiskt stöd: förberedelsesessioner, två terapeuter närvarande under hela doseringsdagen, och integrationssamtal efteråt. En stödperson (förälder, närstående eller vän) ska finnas tillgänglig vid alla sessioner.
- Det primära utfallet är säkerhet och tolerabilitet, inte effekt. Deltagarna följs med bland annat EKG, blodprover och suicidriskbedömning, upp till tolv månader.
- Som mekanistiska mått ingår hjärnavbildning med 7 tesla-fMRI vid tre tillfällen och mätning av BDNF i blodet.
Studien är godkänd av Etikprövningsmyndigheten och Läkemedelsverket och registrerad på ClinicalTrials.gov (NCT07169747). Psilocybinet är GMP-tillverkat av Filament Health i Kanada.
Tonåringar och psykedelika: är det verkligen säkert?
Det mest kontroversiella med studien är åldersgränsen. Deltagare kan vara så unga som 16 år. Ungdomar brukar uteslutas ur prövningar av nya psykiatriska behandlingar, av begripliga etiska och regulatoriska skäl. Men anorexi debuterar oftast just i tonåren, och det finns etiska analyser som argumenterar för att utvecklingsmässig sårbarhet inte ensam bör motivera kategorisk exkludering. Att hålla unga utanför forskningen är nämligen inte heller ett etiskt neutralt val: det betyder att den grupp som drabbas hårdast aldrig får evidens som gäller dem.
Lösningen i psiAN är en stegvis design. Studien börjar med vuxna deltagare (18 år och äldre). Först när en oberoende säkerhetskommitté har granskat och godkänt säkerhetsdata från den vuxna gruppen får 16- och 17-åringar inkluderas, då med föräldrainvolvering och åldersanpassad information.
Vad studien kan ge, och vad den inte kan ge
Låt mig vara tydlig med begränsningarna, för de är inbyggda och medvetna. Studien är öppen: både deltagare och behandlare vet vem som fått psilocybin, eftersom substansens effekter inte går att dölja med placebo på något trovärdigt sätt. Kontrollgruppen får ingen matchad terapeutkontakt. Och med 40 deltagare är studien inte dimensionerad för att bevisa effekt.
Det den däremot kan ge är de första kontrollerade säkerhetsdata för psilocybin hos ungdomar och unga vuxna med anorexia nervosa, plus signaler om symtomförändring och hjärnmekanismer som kan ligga till grund för större studier. Om psilocybin någon gång ska bli en behandling vid anorexi måste någon ta det här steget först, och ta det försiktigt. Det är precis vad protokollet försöker göra.
Protokollet är open access, läs det gärna i sin helhet!
Referens
Sjöström, D., Schau Rybäck, O., Claesdotter Knutsson, E., Kajonius, P., Jensen Sondén, O., Carlbring, P., Björkstrand, J., & Movahed Rad, P. (2026). The safety, tolerance and therapeutic potential of psilocybin in anorexia nervosa adolescents and young adults. PLOS ONE, 21(6), e0352246. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0352246 (open access)