Idag medverkar jag som panelmedlem i tv-programmet “Fråga Lund” och svarar på tre psykologirelaterade frågor. För den som vill fördjupa sig lite mer i forskningen bakom svaren länkar jag här till relevanta vetenskapliga källor (hör av dig om du vill ha ytterligare fördjupning!).
Blir vi mindre intelligenta?
I programmet nämnde jag nutidmänniskans intelligensnivå – blir vi rentav lite “dummare” i dag? Historiskt har IQ‑testpoäng stigit med cirka tre poäng per decennium, ett mönster som kallas Flynneffekten. Men de senaste tjugo åren syns tecken på en omvänd Flynn‑effekt i flera industriländer. En norsk registerstudie av drygt 730 000 män visar först stigande testresultat för 1960–1975 års födelsekohorter, men därefter en nedgång på upp till 0,3 IQ‑poäng per år (Bratsberg & Rogeberg, 2018).
Alla forskare är dock inte eniga. Lynn och Harvey (2008) menar att en global, genetiskt betingad IQ‑nedgång kan bero på att människor med högre utbildning och intelligens föder färre barn. Debatten är alltså långt ifrån avgjord, men vissa forskare menar att miljöfaktorer kan spela en större roll än gener, och att vi därför kan vända trenden genom investeringar i utbildning, näring och hälsa
“Varför känns det som att man inte kan andas under en panikångestattack?”
När vi upplever akut stress – tänk att en björn plötsligt rusar mot dig – startar kroppens kamp‑/flyktrespons oavsett om hotet är verkligt eller endast upplevt. Stresshormoner som adrenalin frisätts, våra luftrör vidgas och andningen går upp i tempo för att snabbt kunna syresätta blodet inför en möjlig spurt eller kamp.
Problemet uppstår när andningen blir för snabb: kroppen vädrar ut mer koldioxid (CO₂) än vad som hinner produceras. Det leder till “respiratorisk alkalos”, alltså förhöjt pH‑värde i blodet. Vid alkalos släpper hemoglobinet sämre ifrån sig syre till vävnaderna (Bohr‑effekten), och tillsammans med förändrad jonbalans ger det en cocktail av symtom: andnöd, yrsel, stickningar, dimsyn och känslan av att “inte få luft”. Paradoxalt nog är det alltså överskottsluft som skapar kvävningskänslan.
Fenomenet illustreras väl i laboratorieforskning där man framkallat panik hos friska försökspersoner genom att låta dem hyperventilera eller inandas så kallade panikmixer (t ex luft med sänkt CO₂‑halt eller infusion av natriumlaktat/bikarbonat). Resultatet är oftast en mycket obehaglig upplevelse, som liknar en panikattack (se här).
Hur återställer man balansen? Ett sätt är att öka CO₂‑nivån igen: lätt fysisk aktivitet eller att andas lugnt genom näsan kan räcka. Det filmklassiska knepet att andas i en papperspåse fungerar på samma princip – man återandas sin egen CO₂ och normaliserar pH.
Sammanfattningsvis känns det som om man inte får luft under en panikattack, men fysiologiskt har man snarare andats för mycket och därmed rubbat kroppens CO₂‑syre‑balans.
En intressant teori från 1993 föreslog att panik från början kunde ses som ett felaktigt aktiverat kvävningsalarm, alltså att kroppen missuppfattade normala förändringar i andningen som ett tecken på kvävning (Klein, 1993).
“Använder vi verkligen fortfarande elchocker, och hur skiljer de sig från tidigare metoder?”
Elektrokonvulsiv behandling (ECT) används än idag, främst vid svår depression och vissa andra psykiatriska tillstånd, men metoden har utvecklats radikalt sedan de första försöken på 1930-talet. Numera ges ECT under narkos och med muskelavslappnande medel, vilket gör proceduren både säker och effektiv. I Sverige genomfördes totalt 27 725 ECT-behandlingar mellan januari och september 2024, där 92 % av behandlingarna gavs för etablerade indikationer som svår depression. Av de patienter som genomgick ECT för depression uppnådde 47 % symtomfrihet vid avslutad behandling, med vissa regioner som Västernorrland och Östergötland som nådde upp till 63 %. Se en kort patientfilm om hur det går till eller fördjupa dig i ytterligare statistik i det svenska kvalitetsregistret för ECT.
Dagens ECT skiljer sig radikalt från den tidigare “aversionsterapin“, där elektriska stötar användes i försök att “bota” homosexualitet, något som idag både anses oetiskt och ineffektivt (Davison, 2020).
Aversionsterapi var en metod som användes under kalla kriget och hade sina rötter i den Pavlovianska beteendeterapin. Metoden byggde på att skapa negativa associationer genom att kombinera obehagliga stimuli, som elchocker eller illamåendeframkallande kemikalier, med bilder eller tankar om exempelvis homosexuella handlingar. Ett välkänt exempel är den så kallade “Prague experiment” som leddes av Kurt Freund i Tjeckoslovakien. Där genomgick 67 homosexuella män aversionsterapi, men resultaten var långt ifrån lovande – endast 10 av dessa 67 uppnådde någon form av heterosexuellt beteende, och många upplevde en stark psykologiskt lidande under behandlingen. Dessutom kritiserades metoden för att bygga på felaktiga antaganden om att homosexualitet var en sjukdom som kunde “botas”, något som idag avfärdas som både oetiskt och ineffektivt (Davison, 2020).
“Vad händer i hjärnan när man upplever déjà vu?”
I programmet illustrerar jag en möjlig förklaring där déjà vu uppstår när parahippocampala vindlingen skickar ut en falsk signal om bekantskap innan hjärnans “faktakontroll” i dorsolaterala prefrontala cortex (DLPFC) hunnit verifiera om det finns ett verkligt minne som stämmer. När DLPFC inte hittar något passande minne märker hjärnan att något är fel – och det är då vi upplever den klassiska déjà vu‑känslan (se även Qiu et al, 2018).
Men detta är bara en av flera förklaringsmodeller (se Brown, 2003). Forskare diskuterar fortfarande vad som egentligen händer, och här är några andra populära teorier i kortform:
- Glitch‑teorin – hjärnan “fryser till” och spelar upp det sensoriska intrycket två gånger, så den andra rundan känns bekant.
- Minnesförvirring – känslan av bekanthet (parahippocampus) blir aktiv några millisekunder före detaljminnet (hippocampus).
- Dubbelsignal‑teorin – samma information anländer i två neurala banor där den ena är lite fördröjd (här har man faktiskt lyckats framkalla déjà vu i labbmiljö!).
- Omedvetet minne – bakgrundsdetaljer påminner om något man sett i en film, bok eller dröm, men återkallelsen är omedveten.
- Kontrollsystem‑teorin – DLPFC misslyckas tillfälligt med sin “faktagranskning” och släpper igenom en obefogad bekantskapssignal.
Referenser
Bratsberg, B., & Rogeberg, O. (2018). Flynn effect and its reversal are both environmentally caused. Proceedings of the National Academy of Sciences, 115(26), 6674–6678.
Brown, A. S. (2003). A review of the déjà vu experience. Psychological Bulletin, 129(3), 394–413.
Carlbring, P., & Hanell, Å. (2011). Ingen panik: Fri från panik- och ångestattacker i 10 steg med kognitiv beteendeterapi. Natur & Kultur.
Davison, K. (2020). Cold War Pavlov: Homosexual aversion therapy in the 1960s. History of the Human Sciences, 33(4), 3-23.
Klein, D. F. (1993). False suffocation alarms, spontaneous panics, and related conditions: An integrative hypothesis.Archives of General Psychiatry, 50(4), 306–317.
Lynn, R., & Harvey, J. (2008). The decline of the world’s IQ. Intelligence, 36(2), 112–120.
UK ECT Review Group. (2003). Efficacy and safety of electroconvulsive therapy in depressive disorders: A systematic review and meta-analysis. The Lancet, 361(9360), 799–808.
Qiu, J., Xia, Y., He, L., Chen, Q., Sang, N., Liu, W., & Li, H. (2018). Abnormal rsFC and GMV changes in parahippocampal and DLPFC for high déjà vu experienced subjects. Biological Psychology, 133, 72-78.