I en ny studie, som i dag publicerades i open access versionen av British Journal of Psychiatry, presenterar vi vad man hittills vet om fenomenet hittills och ger även rekommendationer för både framtida forskning och klinisk verksamhet idag. Författarna, om jag får säga det själv, är en imponerande samling från olika delar av världen: Alexander Rozental, Louis Castonguay, Sona Dimidjian, Michael Lambert, Roz Shafran, Gerhard Andersson och jag själv (Per Carlbring).
Vi vet att psykoterapi kan ha mycket positiva effekter på en lång rad problem, men lite är känt om dess potentiella negativa effekter och hur man kan mäta dem.
Genom en anonym enkätundersökning, som distribuerades till en utvald grupp av forskare, analyserade vi styrkor, svagheter, möjligheter och hot.
Forskarna ansåg att det skett en ökning av medvetenheten kring negativa effekter de senaste åren, men vi diskuterar också några av de olösta frågorna. Bland annat råder det delade meningar om definitionen, hur man gör bedömningen och även vad som bör rapporteras. Även ett antal hinder belyses också och förslag på att överbrygga dessa.
Läs artikeln i sin helhet:
Rozental, A., Castonguay, L., Dimidjian, S., Lambert, M., Shafran, R., Andersson, G., & Carlbring, P. (2018). Negative effects in psychotherapy: Commentary and recommendations for future research and clinical practice. BJPsych Open, 4(4), 307-312. doi:10.1192/bjo.2018.42
