Det sägs ofta att spelberoende är det dolda beroendet. Alltså att det varken luktar eller märks (på samma sätt som personer som har problem med alkohol eller droger). Hur bra koll har då anhöriga på hur mycket en spelare förlorar? Denna fråga försökte vi besvara genom att analysera data från en stor behandlingsstudie vi nyligen genomfört. I vår nya artikel, som publicerades idag, undersöker vi samstämmigheten mellan de svar som spelare respektive deras anhöriga avgivit om just spelomfattningen.
Huvudresultatet från de 266 personernas svar var att anhöriga och spelarna är någorlunda samstämmiga i sina resultat när det gäller hur mycket spelaren förlorat de senaste 30 dagarna. Även om det finns åtskilliga möjliga felkällor så pekar studien också på att spelarens partner har bättre träffsäkerhet än spelarens föräldrar.
En annan huvudpoäng med artikeln är att dataanalys av speldata är komplicerad då kravet på normalfördelningen inte är uppfyllt pga många nollor och att log(y + 1) transformation inte löser problemet:
Istället passar two-part gamma GLMM with a log-link bättre:
Läs artikeln i sin helhet (open access):
Magnusson, K., Nilsson, A., Andersson, G., Hellner, C., & Carlbring, P. (2019). Level of Agreement Between Problem Gamblers’ and Collaterals’ Reports: A Bayesian Random-Effects Two-Part Model. Journal of Gambling Studies, 35(4), 1127-1145. doi:10.1007/s10899-019-09847-y
