Idag kan man på baksidan av kulturdelen i Dagens nyheter läsa en krönika (”Deppa inte ihop av depressionstest”) av Jessica Ritzén (se bilden nedan). Ritzén reagerar på screeningtestet ”Montgomery Åsberg Depression Rating Scale” och framför allt den automatiska återkopplingen (testa gärna själv och se vad du tycker). Jag skickade nedanstående mejl till henne:
Publicerat 2014-01-19 i DN:s kulturdel.
”Hej Jessica!
Läste precis din krönika och vill bara förtydliga att depressionstestet inte kategoriskt ger, så som du skriver, utlåtandet att man ”platsar fint” utan istället har två brasklappar: ”Utifrån dina svar på frågeformuläret VERKAR det som om du SANNOLIKT skulle passa bra för vår studie.”. Huruvida man slutligen inkluderas i studien eller inte avgörs genom ytterligare frågor och framför allt genom en diagnostisk intervju per telefon.
Om du inte alls känner igen dig i depressions-symptomen förstår jag att du blir provocerad av rådet att söka hjälp. Visserligen tycker jag själv att rådet inte är så uppfordrande utan snarare har karaktären av information kring olika möjligheter att söka hjälp. Men det faktum att du blir provocerad tar jag till mig och ska fundera över bättre sätt att uttrycka detta.
Depression är ett växande folkhälsoproblem. SBU skriver att ungefär en femtedel av alla människor i västvärlden någon gång kommer att bli deprimerade. Det finns många olika orsaker till nedstämdhet och allt ska, precis som du är inne på, inte patologiseras och medicineras. Du känner säkert till den relativt aktuella debatten kring om sorg är en naturlig del av livet eller om det ska diagnostiseras: http://www.huffingtonpost.com/allen-frances/saving-grief-from-dsm-5-a_b_2325108.html
Ditt råd i krönikan om frisk luft (eller kanske snarare fysisk aktivitet) är inte alls dumt! Det är faktiskt så att en av behandlingsarmarna i vår studie har fysisk aktivitet som en huvudingrediens.
Min tanke med depressionstestet har varit att de personer som tar sig tid att besvara frågorna redan från början känner sig nere i någon mån och att då säga att ”du har inga problem alls sök absolut inte hjälp” vore att diskvalificera deras egen upplevelse. Det stora problemet är snarare att en betydande andel av befolkningen inte söker hjälp trots att de lider kliniskt signifikant och trots att det påverkar deras liv. Det är dessutom åtskilliga som har dåligt socialt stöd och inte har någon att ringa och bestämma en träff med under veckan. Så fortsätt med den friska luften och ta hand om dina vänner så kommer du stå bra rustad för eventuella motgångar i livet ;-)
Med vänlig hälsning
Per”