Depression är en av de största orsakerna till mänskligt lidande idag, med cirka 300 miljoner drabbade världen över. Lidandet till trots söker bara hälften av dessa individer vård för sina besvär. Detta antas bero både på de kostnader och på det stigma som är förknippat med psykoterapi och medicinering. Av detta skäl är det viktigt att hitta nya behandlingsformer för depression, så att fler kan få hjälp.
En studie från 2019 av forskare från Sverige och Australien undersökte av detta skäl relationen mellan livsstil och depression. Mer specifikt var syftet med studien att se om det finns ett samband mellan å ena sidan fysisk aktivitet, å andra sidan stillasittande och depressiva symtom.
I studien ingick nästan tusen personer (N=962) som ansökt om att vara med i en behandlingsstudie mot depression. Forskarna ville även undersöka om kön, ålder, relationsstatus, utbildningsnivå och medicinering påverkade relationen mellan fysisk aktivitet eller stillasittande och depression.
Deltagarna i studien fick fylla i självskattningsformulär som dels handlade om hur mycket de hade rört sig respektive varit stillastittande de sju senaste dagarna (The International Physical Activity Questionnaire), dels hur de uppfattade sitt mående med fokus på depressionssymtom under de senaste två veckorna (The Patient Health Questionnaire-9), respektive tre dagarna (The Montgomery-Asberg Depression Rating Scale—Self-report Version). Så gott som alla deltagare bedömdes via skattningsskalorna uppfylla kriterierna för aningen mild, måttlig eller svår depression.
Med utgångspunkt i tidigare studier var forskarnas hypotes att de skulle hitta ett samband mellan dels fysisk aktivitet och mindre depressionssymtom, dels stillasittande och mer depressionssymtom. Detta stämde till viss del. Forskarna fann att de personer som sade sig sitta stilla mycket också rapporterade mer depressionssymtom, än de som inte hade ett lika stillasittande liv. Den andra hypotesen stämde dock inte: de personer som rapporterade hög fysisk aktivitet rapporterade inte mindre depressionssymtom, än de som rapporterade mindre fysisk aktivitet.
Det fanns alltså inget samband mellan nivå på fysisk aktivitet och depressionssymtom i den här studien, vilket motsäger tidigare forskning. Enligt författarna kan detta bland annat bero på att urvalsgruppen nästan helt består av personer som skattar sig som deprimerade. Den är alltså inte representativ för normalpopulationen i sin helhet. De personer som skyddas mot depression av något skäl, till exempel sin sin fysiska aktivitetsnivå, kommer helt enkelt inte att söka till en behandlingsstudie mot depression.
Vad forskarna däremot såg var alltså att det fanns ett samband mellan stillasittande och depressionssymtom, något som syntes oberoende av vilken skattningsskala som användes. Forskarna fann även att vara kvinna, ung, att inte ha en stabil relation, samt att ha pågående eller tidigare medicinering ökade risken för depression.
Författarna betonar även konsekvenserna av att de kan påvisa ett samband mellan stillasittande och depression, men inte mellan fysisk aktivitet och depression. Fysisk aktivitet och stillasittande inte är samma sak, utan två skilda koncept. Att vara fysiskt inaktiv är alltså inte samma sak som att vara stillasittande, något som kan vara viktigt att ha i åtanke vid framtida forskning.
Forskarna kan, med utgångpunkt i den här studien, inte dra slutsatser om orsakssamband. Är det stillasittande som föregår depression, eller leder depressionen till stillasittande? Även detta är en fråga öppen för framtida forskning.
Läs artikeln i sin helhet:
Nyström, M. B. T., Hassmén, P., Sörman, D. E., Wigforss, T., Andersson, G., & Carlbring, P. (2019). Are physical activity and sedentary behavior related to depression? Cogent Psychology, 6(1). doi:10.1080/23311908.2019.1633810
Text: Vera Hovne
Foto: Andrea Piacquadio från Pexels