Forskningsläget går hela tiden framåt när det gäller att hitta nya behandlingsmetoder för psykiska sjukdomar. Det går också framåt med att utvärdera vilka av dessa behandlingsmetoder som fungerar mer eller mindre bra för olika diagnoser. Något som däremot fortfarande ligger dolt är vilka komponenter det är i dessa behandlingsmetoder som gör dem effektiva, och vilka olika personer de lämpar sig för. Man försöker upptäcka möjliga förklaringar till varför en behandling är verksam och man letar även efter tecken på att positiva resultat kommer hålla i sig över tid. En möjlig indikation på att en behandling kommer att fungera bra för en patient över tid har tidigare identifierats som att patienten gör plötsliga framsteg.
Plötsliga framsteg är ett begrepp som har visats vara kopplat till mer gynnsamt resultat vid behandling av ett flertal olika diagnoser. För att en förbättring av en patients tillstånd ska räknas som ett plötsligt framsteg så ska ett antal kriterier vara uppfyllda:
- a) minskningen av symtom måste vara stor i absoluta termer,
- b) det måste vara en minskning av minst 25% jämfört med skattningen av symtom som gjorts före det plötsliga framsteget, och
- c) minskningen måste vara stabil, med andra ord måste nivån av symtom vara märkbart högre i genomsnitt över de tre efterföljande sessionerna jämfört med genomsnittet på de tre föregående sessionerna.
Plötsliga framsteg har undersökts som en indikation på att en behandling är välfungerande för ett flertal olika diagnoser, och både inom KBT och psykodynamisk terapi. Det har dock aldrig tidigare gjorts studier av plötsliga framsteg i internetbaserad psykodynamisk terapi, och det har bara gjorts en tidigare studie som undersökt plötsliga framsteg hos ungdomar med depression.
[lightbox link=”http://www.carlbring.se/wp/wp-content/uploads/2020/11/suddengains.png” thumb=”http://www.carlbring.se/wp/wp-content/uploads/2020/11/suddengains-1024×555.png” width=”1024″ align=”center” title=”” frame=”true” icon=”image” caption=”Sudden gains and critical sessions in cognitive-behavioral therapy for depression. (Tang & Derubeis, 1999)”]
Med bakgrund av detta har man i ett samarbete mellan Stockholms Universitet och Linköpings Universitet velat undersöka vidare hur plötsliga framsteg skulle kunna vara en del i tillfrisknande och bibehållande av resultat efter en psykologisk behandling. En studie (se referensen nedan) genomfördes där 66 ungdomar mellan 15 och 18 år som har diagnosticerats med depression deltog. Deltagarna fick gå i en internetbaserad psykodynamisk terapi under 8 veckor som handleddes av psykologer. Behandlingen fokuserade på att minska känslomässigt undvikande, öka medvetenhet inför och upplevelse av känslor. På så sätt skulle deltagarna också minska de försvar de har haft mot känslomässiga upplevelser och därmed även minska symtom av depression och ångest.
Under behandlingen mätte man löpande symtom på depression genom självskattningsskalor för att kunna identifiera plötsliga framsteg när det skedde betydande förändringar i nivån av symtom hos deltagaren. Man valde även att titta på något som kallas större förbättringar mellan sessioner, vilket påminner om plötsliga framsteg men där kravet på stabilitet inte är uppfyllt. Med andra ord skulle en stor förbättring i symtomlindring uppstå, som är en minskning med minst 25% av symtomen, men förbättringen behöver inte vara kvar över följande 3 sessionerna.
Resultatet från studien visade att 25% av patienterna i studien uppfyllde kriterierna för plötsliga framsteg och att 52% uppfyllde kriterierna för större förbättringar. När man jämförde de som haft ett plötsligt framsteg i hur effektiv behandlingen varit över tid med de som inte haft plötsliga framsteg så fann man ingen signifikant skillnad. Dock så visade det sig att de som haft större förbättringar (utan krav på stabilitet) hade signifikant bättre resultat av behandlingen jämfört med de som inte hade några större förbättringar under behandlingsperioden. Hos de som inte hade större förbättringar eller plötsliga framsteg skedde minskningen av symtom gradvis.
Just den här studien replikerade inte resultat från tidigare studier som har visat att plötsliga framsteg predicerar ett bättre behandlingsresultat. Däremot så visade det sig att större förbättringar som inte var stabila över tid. Forskargruppen bakom studien menar att resultaten indikerar att stora skiften i depressiva symtom kan vara viktiga tecken på att en behandling är effektiv, oavsett om den större förbättringen är ihållande eller fluktuerar under behandlingens gång.
Forskargruppen bakom studien hänvisar också till att det har gjorts andra studier där man sett att prediktionen av ett gott behandlingsresultat blir bättre genom att ta bort kriteriet för stabilitet, som finns i originaldefinitionen av plötsliga framsteg. Genom att istället lägga fokus på större förbättringar mellan sessioner blir man bättre på att se fånga upp de individer som får mest fördelaktigt resultat av behandlingen.
Behandlingen i den här studien är betydligt kortare än majoriteten av psykodynamiska behandlingar och är även internetbaserad till skillnad från de flesta andra psykologiska behandlingarna. Studien har lyckats visa att det förekommer plötsliga framsteg och större förbättringar mellan sessioner även i den här typen av psykologisk behandling. Det finns även anledning att tro att det är en stor förbättring i sig som man ska titta på för att veta om en behandling har effekt, utan kravet på stabilitet. Den ovan nämnde studien blir därmed ytterligare en pusselbit för att lösa gåtan som den psykologiska forskningsvärlden står inför gällande att hitta sätt för att kunna förutspå goda eller mindre framgångsrika resultat av en behandling.
I praktiken kan det här medföra att behandlare ska vara uppmärksamma på större förbättringar i depressionssymtom jämfört med hur det varit tidigare, och att en snabb och tydlig skillnad kan vara ett tecken på att patienten på sikt kommer få ut mycket av behandlingen. Detta även om förbättringen följs av en viss återgång i de depressiva symtomen. Man anser även att patienter som inte visar några större förändringar i sina depressiva symtom kan vara de som har sämst prognos, och att prediktionsvärdet ligger i att symtomen är känsliga för förändring.
Fortsatt forskning behövs för att fortsätta kartlägga vilka faktiska mekanismer det är som ligger bakom goda resultat av en behandling och vilka egenskaper både hos behandlingen och patienten som gör behandlingen framgångsrik, för att på så sätt kunna göra det lättare i framtiden för patienter och psykologer att välja vilken typ av behandling som ska ges.
Text: Ida Källgren
Foto: Clint Post från Pixabay
Läs artikeln i sin helhet:
Mechler, J., Lindqvist, K., Falkenström, F., Carlbring, P., Andersson, G., & Philips, B. (2020). Sudden gains and large intersession improvements in internet-based psychodynamic treatment (IPDT) for depressed adolescents. Psychotherapy Research, 1-13. doi:10.1080/10503307.2020.1804084