En frågeredaktör på Forskning & Framsteg och Modern Psykologi undrade om jag kunde tänka mig att besvara en läsarfråga. Mitt svar, som nu finns publicerat i det aktuella numret, är även inklippt nedan. Svaret skulle vara på max 3000 tecken.
”Jag har noterat att min fula ovana att skjuta upp saker numera har fått ett fint namn – prokrastinering. Vad beror det på att vissa av oss så gärna prokrastinerar? Har vi en viss personlighetstyp eller bara dåliga vanor? Och hur ska jag göra för att sluta skjuta upp? /Christina”
Mitt svar: Vill man skämta kan man säga att det tog sin tid innan ordet prokrastinering blev ett vedertaget uttryck i det svenska språket. Ordet härstammar från latinets pro, som bland annat betyder framåt, och crastinus, som ungefär betyder morgondagen. Kanske är det symtomatiskt för dagens samhälle att intresset för fenomenet ökat. Vi jobbar alltmer ensamma, har mer flexibla arbetstider och risken att bli avbruten ökar med all teknologi som hela tiden pockar på vår uppmärksamhet.
Prokrastinering handlar om att mer eller mindre avsiktligt välja att fördröja ett tilltänkt handlingsförlopp trots vetskapen om att det kan leda till negativa konsekvenser. Man tycka att det är konstigt hur någon medvetet kan välja att fortsätta med ett beteende som lätt leder till både stress och ångest och inte sällan även skam- och skuldkänslor. Det kan dock ha sin förklaring i att evolutionen gynnat detta. Genom att våra förfäder kunnat ta snabba och impulsiva beslut för att maximera välbefinnandet i stunden har vi överlevt som art. Att välja en mindre men garanterad belöning direkt trumfar ofta över en större i framtiden. Hur är det för dig? Tänk dig att du springer på en glad bekant som just vunnit en massa pengar och som känner sig givmild. Du erbjuds 500 kronor direkt i fickan eller en större summa om exakt ett år. Hur mycket mer skulle du be om för att avstå från en omedelbar femhundring och istället vänta ett år? Ju högre summa man anger desto svårare antas man ha för att invänta en belöning, och tenderar därmed i högre grad vara lagd åt prokrastinering.
Det finns många olika anledningar till att man prokrastinerar. Det kan vara så att uppgiften man skjuter på faktiskt inte är intressant. Eller så har man svårt och säga nej och tar därför på sig uppgifter som det inte finns en realistisk chans att hinna med. I båda fallen bör man reflektera kring vad man vill med livet – går jag i riktning mot mina livsmål och vad är det som gör att jag inte vågar stå upp för mig själv? Oftast ser man dock vinster med att utföra en viss uppgift men man kommer ändå inte till skott. Eller så lever man efter devisen ”jag jobbar bäst under press”. Oavsett anledning är ett av de absolut bästa tipsen att försöka dela upp det man ska utföra i flera hanterbara delmål. Istället för att ”städa hela lägenheten” så nöj dig med att sätta tajmern på endast 15 minuter och koncentrera dig på en garderob. Om det gäller skrivbordsarbete så testa t ex Pomodoro-tekniken som innebär att man arbetar fokuserat i 25 minuter åt gången och däremellan ta en paus. Du kan även involvera personer i din omgivning. Berätta för din partner att du har problem med att koncentrera dig på uppgiften och be hen att påminna dig om du går iväg för att vattna blommorna. Man behöver inte heller alltid bita i det sura äpplet utan kan sockra det genom att exempelvis göra något tråkigt mer förstärkande så som att plugga med en kompis. Kom även ihåg att minska störningsmomenten när du ska sätta igång – sätt telefonen på ljudlöst och stäng ner ditt mejlprogram. Och viktigast av allt, vänta inte tills det känns rätt, för det gör det sällan. Den 17 mars kommer psykologen Alexander Rozental ut med en självhjälpsbok med många fler handfasta råd för att ta befälet över sin tid och sitt liv.
Tips! Kolla på detta klipp från Nyhetsmorgon den 24 april ”Så slutar du skjuta upp saker”
________
Överkurs: För den som är intresserad av att kvantifiera uppskjutande så finns det tre självskattningsformulär som mäter olika aspekter av prokrastinering:
- Irrational Procrastination Scale (IPS). Skala för att mäta så kallad ”irrationell förhalning”, eller som boken kallar det ”pseudoarbete”.
- Susceptibility to Temptation Scale (STS). Skala för att mäta benägenhet att ge efter för frestelser
- Pure Procrastination Scale (PPS). Skala för att mäta förhalning.