VR-exponering är en form av psykologisk behandling där man använder sig av VR-teknik för att behandla ångest och rädsla. Patienten har en sorts glasögon eller hjälm med bildskärmar för ögonen där en datoranimerad video visas i 360 grader runtom patienten, synkroniserat med huvudrörelserna, så att illusionen av att befinna sig i en virtuell verklighet skapas. Vid automatiserad VR-exponering ersätts verkliga ångestskapande situationer och stimuli med virtuella, samtidigt som en verklig terapeut ersätts med en virtuell sådan.
Den virtuella terapeuten kan vara mycket betydelsefull. Forskning har visat att terapeutstöd påverkar både följsamhet till psykologisk behandling och hur effektiv den är, och även att såväl stödets kvantitet som kvalitet har betydelse för om man slutför behandlingen eller inte. Samtidigt gör en virtuell terapeut, till skillnad från terapeutstöd av en fysisk person, att behandlingen blir lätt att tillhandahålla till många, eftersom den kan genomföras i en sorts självhjälpsform.
En god allians mellan terapeut och patient har visat sig vara en faktor som generellt påverkar behandlingen positivt oavsett vilken typ av terapi det gäller. Behandlingsalliansen brukar konceptualiseras som bestående av tre processer: att man är överens om behandlingsmålen, att man har samsyn kring vad man ska göra i behandlingen (uppgifter) samt relationen mellan terapeut och patient. Det finns dock inte mycket forskning på alliansen vid behandlingar med virtuella terapeuter och den luckan vill vi hjälpa till att fylla med den här studien där vi utvärderar ett nytt instrument, VTAS (Virtual Therapist Alliance Scale), för att mäta alliansen med en virtuell terapeut.
Vi skapade VTAS framför allt med inspiration från WAI, Working Alliance Inventory, som är ett välanvänt instrument för att bedöma behandlingsallians. Utifrån WAI skapade vi nya anpassade skattningspåståenden inom de tre processerna nämna ovan: mål, uppgifter och relation. Vi la dessutom till påståenden kopplade till empati och social närvaro eller samvaro, eftersom det är en särskild utmaning att få patienter att uppleva detta i relationen med en virtuell terapeut, samtidigt som man vet att de kan vara betydelsefulla för den terapeutiska processen.
Vi använde oss av två VR-exponeringsstudier – som behandlade spindelrädsla och spindelfobi – med totalt 75 deltagare, varav vi samlade data från 70 stycken. Den virtuella terapeuten i de båda studierna gav psykoedukation, instruktioner, uppmuntran under uppgifter och förstärkning när patienten slutfört en uppgift. Detta skedde framför allt genom att patienterna hörde terapeutens röst, men i den ena studien visades terapeuten också vid inledningen av behandlingen i form av ett slags holografisk bild (se ovan).
Resultaten visade att VTAS tycks ha goda psykometriska egenskaper och verkar bestå av två faktorer. Den första faktorn samlade påståenden om mål, uppgifter och samvaro och den andra påståenden om mål och empati. Vi såg även att korrelationen mellan allians med den virtuella terapeuten och behandlingsutfall inte var signifikant vid behandlingens avslut, men däremot vid uppföljningsmätningarna. Kanske tyder det på att de deltagare som upplevde en god allians förstod behandlingsinstruktionerna bättre och hade lättare att tillämpa dem i vardagen. Vi såg bara ett samband mellan den första faktorn och behandlingsutfallet. En brist hos studien är dock att den är relativt liten, vilket kan göra det svårare att upptäcka samband. Fler och större studier behövs för att fortsätta undersöka detta område.
Text: Hedvig Nettelblad
Läs artikeln i sin helhet (open access):
Miloff, A., Carlbring, P., Hamilton, W., Andersson, G., Reuterskiöld, L., & Lindner, P. (2020). Measuring Alliance Toward Embodied Virtual Therapists in the Era of Automated Treatments With the Virtual Therapist Alliance Scale (VTAS): Development and Psychometric Evaluation. Journal of Medical Internet Research, 22(3), e16660. doi:10.2196/16660