Social fobi är vanligt, men andelen som blir kliniskt signifikant förbättrade är nedslående. Ett annat problem är att såväl medicin som psykologisk behandling kan ge biverkningar. Även om dessa nästan alltid är temporära kan de ge upphov till känslomässigt obehag (t ex oro/ångest inför/under beteendeexperiment). Ett behandlingsalternativ, i teorin helt utan dessa negativa upplevelser, är Cognitive Bias Modification (”CBM”). Teorin bakom detta är att man kunnat visa att personer som har social fobi ofta – men inte alltid – har en automatiserad ovana (bias) att rikta sin uppmärksamhet mot emotionellt relevanta stimuli snarare än neutrala dito. Man har i flera studier visat att personer med social fobi är snabbare på att upptäcka en så kallad probe om den presenteras i närhet till ett stimuli som uppfattas hotfullt; t ex ett avståndstagande ansikte eller ett laddat ord så som ”pinsam” eller ”rodnar”.
Genom att träna personer med det så kallade dot-probe paradigmet har man i två studier från 2009 visat på häpnadsväckande behandlingsresultat vid social fobi (72% ”botade”). Dessa framgångar har dock inte enkelt kunnat replikeras av andra vilket gjort att CBM ifrågasatts. Men vid en noggrann analys har det framkommit att de studier som visat på resultat alltid skilt sig på minst två avgörande punkter. Det är tydligt att studier som under datorträningen lyckats med att ändra en persons bias också alltid haft en emotionell positiv påverkan på symtomen. Studierna som däremot inte visat någon skillnad i symtomnivå har samtliga misslyckats med att ändra bias. Det vill säga, för att få en signifikant symtomsänkning krävs även en förändring i bias. Man kan med andra ord säga att studierna med nollresultat har levererat en dålig träning.
Ett problem är dock att alla med social fobi inte alltid har en bias. Saknas en bias så finns det inget att träna. Förvånande nog har uppvisande av bias före behandlingsstart aldrig varit ett inklusionskriterie (i någon studie jag känner till). För att ta reda på hur vanligt det är med en bias lät vi drygt 150 personer som uppfyllde DSM-kriterierna för social ångeststörning (det som tidigare hette social fobi), och precis skulle påbörja en behandlingsstudie, att genomföra en bias-mätning.
Resultatet av denna mätning har nu skrivits ihop till en artikel. Denna artikel (som idag accepterades för publicering) bekräftar mycket riktigt att det fanns en stor spridning i bias och att endast ungefär hälften faktiskt hade en så kallad bias (trots att de uppfyllde kriterierna för social fobi). Huruvida det är fel på teorin eller om det är metoden att mäta bias på är fortfarande oklart. Min gissning är att vår mätmetod (”dot-probe”) är bristfällig och att det inom snar framtid kommer en mer reliabel variant (se här: Validation of a novel attentional bias modification task: the future may be in the cards).
Läs artikeln i sin helhet (open access)
Miloff, A., Savva, A., & Carlbring, P. (in press). Cognitive Bias Measurement and Social Anxiety Disorder: Correlating Self-Report Data and Attentional Bias. Internet Interventions. doi: 10.1016/j.invent.2015.03.006