Artificiell intelligens (AI) har potential att förbättra utbildning och handledning av evidensbaserade psykoterapier. I en nyligen publicerad artikel i Behaviour Research and Therapy utforskar ett internationellt team av forskare (och jag!) hur AI skulle kunna användas för att skala upp tillgången till högkvalitativ terapi.
Problemet: Ett växande glapp i den globala vården
Det råder en omfattande global brist på behandlare; andelen personer med diagnoser som får hjälp varierar från så lite som 1,6 % till 17,9 % beroende på land. Denna klyfta beror till stor del på att det är extremt resurskrävande att utbilda och handleda terapeuter. Traditionell handledning kräver mänskliga experter som granskar terapisessioner manuellt, vilket inte är skalbart för att möta det enorma behovet.
Metod och teknik: Virtuella patienter och automatiserad feedback
I artikeln föreslår vi hur AI-drivna verktyg potentiellt skulle kunna revolutionera utbildningsprocessen. En av de mest lovande innovationerna är virtuella standardiserade patienter (AI-VSPs). Dessa system simulerar olika kliniska scenarier i en kontrollerad, riskfri miljö där t ex psykologkandidater kan öva på svåra samtal utan att riskera riktiga patienters hälsa.
De viktigaste framstegen inkluderar:
- Automatiserad kompetensbedömning: Algoritmer kan nu mäta terapeutens trohet till protokollet (fidelity) och ge omedelbar feedback med en tillförlitlighet som motsvarar mänskliga bedömare.
- Realtidsstöd: AI kan fungera som en “micro-coach” som ger förslag under pågående sessioner eller handledning.
- Kulturell anpassning: AI-modeller kan tränas för att hjälpa terapeuter att utveckla kulturell fingertoppskänsla genom att exponera dem för mångfald som de annars kanske inte möter i sin lokala miljö.
Implikationer: Demokratisering av psykoterapi
Genom att använda AI kan vi möjliggöra utbildning i miljöer med begränsade resurser där bristen på kvalificerade handledare annars är en flaskhals. AI-verktygen kan avlasta handledare genom att ta hand om rutinmässig färdighetsträning, vilket gör att den mänskliga handledningen kan fokusera på djupare kliniska reflektioner och komplexa fall.
Utmaningar och framtida forskning
Trots de stora möjligheterna lyfter vi i artikeln fram flera kritiska utmaningar. Det finns en risk för “algoritmisk paternalism”, där terapeuter slutar förlita sig på sitt eget omdöme och blint följer maskinens råd. Dessutom saknas det fortfarande storskaliga, randomiserade studier som visar att AI-utbildad personal faktiskt ger bättre patientutfall jämfört med traditionell utbildning. Datasäkerhet och etiska överväganden kring patientsekretess är också områden som kräver strikt reglering.
Läs artikeln i sin helhet:
Shafran, R., Bond, L., Carlbring, P., Cohen, Z., Creed, T. A., Davey, E., Egan, S. J., Freeman, D., Hollon, S. D., Jacobson, N. C., Johnson, C., Kaysen, D., McGuinness, D. L., Patel, V., Pozuelo, J. R., Santos, H., Singla, D. R., Stirman, S. W., Taylor, D., & Wade, T. D. (in press). From innovation to implementation: Artificial intelligence in cognitive behaviour therapy training and supervision. Behaviour Research and Therapy, Article 104945. doi:10.1016/j.brat.2025.104945
—