Idag publicerade vi en ny, omfattande studie i International Journal of Mental Health and Addiction där vi försöker besvara en av de svåraste frågorna inom vårt fält: Vilka delar av en behandling är det egentligen som ger effekt vid spelberoende?
Trots att vi vet att metoder som KBT och motiverande samtal (MI) fungerar, har det funnits liten enighet om exakt vilka specifika komponenter som är viktigast. För att råda bot på detta genomförde jag och mina internationella kollegor en så kallad Delphi-studie. Vi samlade en panel bestående av 35 ledande forskare med klinisk expertis från 11 länder för att nå konsensus kring vad som faktiskt hjälper patienter att minska sitt spelande.
I studien fick experterna ta ställning till 96 olika interventionskomponenter, allt från specifika tekniker till hur behandlingen levereras. Det som gör denna studie unik är att vi systematiskt vaskat fram de “aktiva ingredienserna” baserat på expertis från forskare som både utvecklar och utvärderar behandlingar.
Studien visade att det finns en stark enighet kring vissa specifika tekniker och ramar, men också att forskare tenderar att prioritera traditionella, terapeutledda metoder.
Viktiga resultat
- Fyra kärntekniker: Panelen enades om att fyra specifika förändringstekniker är effektiva: Motiverande samtal (motivational enhancement), Återfallsprevention, Kognitiv omstrukturering och att Planera socialt stöd.
- Behandlingsmål: Ett intressant fynd var att experterna enades om att en minskning av tid och pengar som läggs på spel är ett effektivt behandlingsmål – det måste alltså inte alltid handla om total avhållsamhet. Däremot klassades det som ineffektivt att påtvinga patienten ett mål; patientens autonomi är central.
- Terapeutens roll är viktig: Det fanns stark konsensus kring att behandlingen bör ledas av en registrerad professionell utövare (snarare än att vara helt självstyrd) och att terapeuten bör ha handledning och specifik träning.
- Format och längd: Experterna ansåg att behandlingar är effektiva när de omfattar mer än sju sessioner (eller över 9 timmar totalt) och levereras antingen individuellt eller i grupp.
Slutsatser
Denna studie ger oss en tydlig karta över vilka komponenter som bör prioriteras när vi utformar framtidens spelbehandlingar. Resultaten bekräftar att evidensbaserade metoder som KBT och MI står sig starka, särskilt när de innehåller moment av återfallsprevention och kognitiv bearbetning.
Samtidigt ser vi att forskare tenderar att vara något mer konservativa än kliniker “på golvet”. Forskarna i vår panel värderade intensiva, terapeutledda interventioner högst, vilket speglar den forskning som dominerar fältet idag. Det är dock viktigt att komma ihåg att dessa slutsatser främst baseras på ett västerländskt perspektiv, och framtida forskning behöver även titta på hur vi kan anpassa dessa komponenter för olika kulturella kontexter.
Förhoppningen är att dessa “konsensus-uttalanden” ska hjälpa både forskare och vårdgivare att fokusera på det som med största sannolikhet hjälper patienten att nå en kliniskt meningsfull förändring.
Läs hela artikeln här (open access):
Keshani, I. M., Merkouris, S. S., Rodda, S. N., Abbott, M., Aubin, H.-J., Bellringer, M. E., Berman, A. H., Billieux, J., Bowden-Jones, H., Browning, C. J., Carlbring, P., Castrén, S., Chamberlain, S. R., Christensen, D. R., Demetrovics, Z., Derevensky, J., Fernandez-Aranda, F., Gainsbury, S., Ginley, M. K., Griffiths, M. D., Håkansson, A., Hodgins, D. C., Jackson, A., Jimenez-Murcia, S., King, D. L., Landon, J., Luquiens, A., Molander, O., Nilsson, A., Odlaug, B. L., Potenza, N., Thomas, S. A., Whelan, J., & Dowling, N. A. (2026). Clinical Consensus Statements on Intervention Content for Gambling Treatment: A Contextualised Delphi Study with Clinical Researchers. International Journal of Mental Health and Addiction. doi:10.1007/s11469-025-01565-4