Nu är resultatet från världens största randomiserade kontrollerade behandlingsstudie mot prokrastinering accepterad och tillgänglig för läsning online. Studien är publicerad i den välrenommerade tidskriften Journal of Consulting and Clinical Psychology (Impact Factor: 5.279).
Att prokrastinera innebär att man medvetet skjuter upp saker trots att man vet att det kan få negativa följder. Genom webbvideon nedan rekryterade Alexander Rozeltal och jag personer från hela Sverige. Total inkluderades 150 personer som hade tillräckligt svåra problem. Dessa delades sedan med lottens hjälp in i tre olika grupper:
- Internetbaserad självhjälpsbehandling utan terapeutstöd.
- Internetbaserad självhjälpsbehandling med terapeutstöd.
- Kontrollgrupp (för att kunna räkna bort eventuell spontanförbättring från resultaten).
Behandlingen bestod av att under 10 veckor läsa och arbeta med en självhjälpsmanual (denna finns något omarbetad nu tillgänglig som bok). För mer detaljerad information om behandlingen och studiens upplägg läs detta publicerade studieprotokoll.
Effekten mättes med problemspecifika självskattningsformulär så som Pure Procrastination Scale, the Irrational Procrastination Scale och Susceptibility to Temptation Scale (dessa finns nu tillgängliga gratis för den som vill via denna länk). Dessutom användes Montgomery Åsberg Depression Rating Scale, GAD-7 samt Quality of Life Inventory.
Vi analyserade resultaten enligt gällande kvalitetsregler (dvs enligt intention-to-treat principen). Resultaten visade att båda behandlingarna var bättre än kontrollgruppen.
Mellangruppseffektstorlekarna (jämfört med väntelista) var moderata för båda behandlingsgrupperna. Det fanns ingen statistisk signifikant skillnad mellan behandlingsgrupperna, men gruppen som fick stöd tenderade att få något bättre resultat. Vi har i en tidigare studie visat att man kan dela in prokrastinerare i fem olika typer. Kompletterade analyser skulle kunna göras för att se om det är en viss typ av prokrastinerade som svarar bättre på behandling. Slutsatsen så här långt är dock att det är ungefär lika bra att få internetbehandling mot uppskjutande och att det i alla fall på gruppnivå inte verkar finnas någon skillnad mellan om det finns terapeutstöd.
Precis som alla studien hade även denna vissa brister. Frånvaron av en diagnostisk intervju före inklusionen gör att vi inte helt säkert kan veta om det var prokrastinering som vad det primära problemet. Inte heller känner vi till eventuell komorbidida diagnoser. Detta har vi adresserat i vår pågående studie (vi letar efter fler deltagare som kan starta i början av september – läs mer här: www.prokrastinera.se). Slutligen hade det varit intressant att använde kompletterande utfallsmått – exempelvis en kliniker skattning på förbättring samt även något konkret som i handling visade att prokrastineringen minskat (t ex högre betyg eller att deklarationen lämnades in tidigare efter behandlingen än året innan).
Referens till artikeln:
Rozental, A., Forsell, E., Svensson, A., Andersson, G., & Carlbring, P. (2015). Internet-based cognitive behavior therapy for procrastination: A randomized controlled trial. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 83(4), 808-824. doi: 10.1037/ccp0000023