Har du någonsin tänkt på vad som faktiskt händer bakom skärmen när du deltar i en internetstudie? Du loggar in, läser ett behandlingskapitel, fyller i formulär, skickar meddelanden till din terapeut. Men vad är det för system som håller ihop alltihop?
Vi har byggt ett sådant system. Det heter Iterapi, och nu har vi publicerat en uppdatering av hur plattformen ser ut idag, tio år efter att vi först beskrev den. Vi publicerade den första beskrivningen 2016, och mycket har hänt sedan dess. Sådana plattformsbeskrivningar finns det få av i litteraturen.
Siffrorna
Sedan 2016 har Iterapi använts i över 100 publicerade behandlingsstudier. Plattformen har testats mot fler än 35 kliniska tillstånd, från depression och social ångest till tinnitus, ensamhet, klimatångest och spelberoende. Den har använts i minst 20 länder på fem kontinenter och översatts till över 20 språk, inklusive arabiska, japanska, kurdiska och portugisiska.
Det här är inte en kommersiell produkt med riskkapital bakom sig. Iterapi utvecklas vid Linköpings universitet, i samarbete med universitetets IT-avdelning. Servrarna står fysiskt i Linköping. Forskargruppen har full kontroll över kod, data och utvecklingsprioriteringar. Full kontroll innebär full insyn, vilket är ovanligt bland behandlingsplattformar.
Första RCT:n på Darknet
En av de mer ovanliga studierna handlar om Prevent It. Forskare behövde nå personer som konsumerar material med sexuella övergrepp mot barn online, en grupp som av uppenbara skäl inte söker hjälp via vanliga kanaler. Lösningen var att installera Iterapi som en dold tjänst på Tor-nätverket (Darknet).
Det krävde rejäl teknisk utveckling. Hela plattformen fick byggas om för att fungera utan JavaScript, som anonyma användare stänger av av säkerhetsskäl. Chatt, arbetsblad, villkorad visning av innehåll, allt utan JavaScript. Resultatet blev vad vi tror är den första randomiserade kontrollerade studien genomförd helt på Darknet.
Studien nådde en grupp som i princip inte går att nå via vanliga rekryteringskanaler.
AI med människa i loopen
Vi har integrerat AI i Iterapi, men medvetet valt en försiktig väg. Istället för att låta AI kommunicera direkt med deltagare har vi designat en uppdelad arkitektur (compartmentalised architecture).
I praktiken fungerar det så här: avidentifierade data exporteras från Iterapi till en separat server. AI-modeller genererar personaliserad feedback. En terapeut granskar resultatet. Sedan importeras det tillbaka till plattformen. Människa alltid i loopen.
Varför inte bara koppla in AI direkt? Det vore tekniskt enkelt. Men vi ville ha starkare dataskydd, tydlig spårbarhet, och en princip där evidens styr tempot snarare än teknisk kapacitet.
I mitten av 2025 lades Woebot, en av de mest kända AI-terapibottarna, ner, delvis på grund av regulatorisk osäkerhet kring autonoma AI-verktyg för psykisk hälsa.
Helt automatiserade studier
Kanske mest förvånande: minst två studier har körts helt automatiskt genom plattformen. Registrering, screening, randomisering, behandling, uppföljning. I en av dem deltog över 2 400 personer utan att någon terapeut behövde ingripa (utom vid frågor eller forummoderering).
I kombination med BankID-inloggning, som 94 % av svenska smartphoneanvändare har, blir tröskeln för deltagande riktigt låg.
Vad händer härnäst?
Vi ser flera intressanta riktningar:
- Digital fenotypning: passiv datainsamling från smartklockor och telefonsensorer som komplement till självskattningar
- Just-in-time adaptive interventions (JITAIs): stöd levererat i precis det ögonblick det behövs, baserat på realtidsdata
- Prediktiv analys: maskinlärning för att förutse behandlingssvar och upptäcka tidiga tecken på avhopp
- Gamification: spelliknande element för att öka engagemang, i studier där avhopp idag ligger på 25-30 %
Plattformen har den tekniska basen för att testa de här idéerna i en kontrollerad forskningsmiljö.
Varför plattformen spelar roll
Kommersiella behandlingsplattformar kan vara svarta lådor. Forskare och kliniker vet inte alltid hur data hanteras, var servrarna står, eller vad som händer med informationen. Iterapi, som utvecklas i universitetsmiljö med full insyn, är ett alternativ.
Kommersiella plattformar har ofta slickare gränssnitt och mer resurser bakom sig. Men plattformsvalet har metodologiska konsekvenser, inte minst för transparens och reproducerbarhet.
Hela artikeln finns fritt tillgänglig (open access):
Vlaescu, G., Carlbring, P., & Andersson, G. (2026). Features and functionality of the Iterapi platform for internet-based psychological treatments: An update. Internet Interventions, 45, 100955. (open access)