Tänk dig att din terapeut bor i telefonen. Den finns där dygnet runt och svarar på sekunden. Och den dömer dig aldrig. En sak borde ändå saknas, och det är själva relationen. Den där känslan av att någon faktiskt förstår dig. Att någon bryr sig. Inom psykoterapiforskningen hör den känslan till det starkaste vi har för att förutsäga om en behandling kommer att hjälpa. Så kan en algoritm klara detta?
I vår nya studie byggde vi två AI-terapeuter och lät dem ställas mot varandra. Anna arbetar psykodynamiskt, Judith arbetar med KBT. Båda finns bara i mobilen, utan någon människa i andra änden.
Och namnen är ingen slump. Anna är uppkallad efter Anna Freud, dotter till Sigmund Freud, psykoanalysens grundare och därmed den psykodynamiska traditionens upphov. Anna Freud blev själv en pionjär och grundare av barnpsykoanalysen. Judith är uppkallad efter Judith Beck, dotter till Aaron Beck, mannen som brukar kallas KBT:s fader. Judith Beck skrev en av de mest använda läroböckerna i KBT och leder idag Beck Institute. Två skolor, två berömda fäder, och två döttrar som förde arvet vidare. Att låta deras digitala arvtagare mötas i samma studie är en finurlig blinkning till psykoterapins historia.
Men det var svaret om relationen som överraskade oss mest.
Vad är egentligen en allians?
Begreppet kallas terapeutisk allians, men betyder något ganska vardagligt: bandet mellan klient och terapeut, känslan av att man drar åt samma håll. Den hänger ihop med hur det går nästan oavsett vilken metod terapeuten använder. Just därför har många av oss tagit för givet att den kräver en annan människa.
Vi lottade 102 vuxna med social ångest till tre grupper: Anna, Judith eller väntelista. Behandlingen var fyra veckor lång och pågick varje dag, i telefonen. Social ångest mätte vi med självskattningsformuläret Social Phobia Inventory.
Relationen som inte borde ha gått att bygga
Det här förvånade oss. I båda AI-grupperna växte en allians fram tidigt, och den höll i sig hela behandlingen ut. Det spelade ingen roll om roboten hette Anna och pratade om mönster från det förflutna, eller hette Judith och delade ut hemuppgifter. Deltagarna knöt an till sin app.
Stanna en sekund vid det. Om en allians kan uppstå utan en människa, vad säger det om vad alliansen faktiskt är? Kanske handlar den mindre om personen mittemot och mer om att bli lyssnad på utan att behöva prestera. En deltagare i Anna-gruppen beskrev att det var lättare att bara vara sig själv, istället för att hela tiden anpassa det man säger efter vad den andra kanske förväntar sig. För någon med social ångest är det ingen bagatell.
Men hjälpte det?
Både ja och nej, och tidpunkten spelar roll. Inom varje grupp minskade besvären tydligt, med måttliga effekter (d = 0,79 för Anna och d = 0,72 för Judith). Men vid behandlingens slut var ingen av apparna statistiskt bättre än väntelistan. En del av förklaringen är att väntelistan förbättrades ovanligt mycket på egen hand (d = 0,54). Sånt händer, särskilt när folk fyller i samma skattningar gång på gång.
Det intressanta kom efteråt. Vid uppföljningen en månad senare hade Anna gått om väntelistan på ett säkerställt sätt (d = 0,65), medan Judith inte riktigt nådde dit (d = 0,51). Och nej, skillnaden mellan Anna och Judith var inte statistiskt säker, så utse ingen vinnare än. Men mönstret pekar åt något oväntat: effekten av AI-terapi verkar kunna fortsätta växa efter att man lagt ifrån sig appen.
En blind fläck vi inte får blunda för
Till sist det som fastnade hos mig. När vi tittade på vilka som svarade sämst på behandlingen stack en grupp ut. Deltagare som också hade ADHD eller autism fick tydligt sämre resultat.
AI i vården säljs gärna in med ett ord: skalbarhet. Stöd till många, till låg kostnad. Men byggs verktygen för en neurotypisk genomsnittsanvändare riskerar de att lämna efter sig just de personer som ofta har svårast att hitta vård som passar. Skalbart är inte detsamma som rättvist. Nästa version av de här apparna behöver utgå från neurodivergenta användare redan från början, inte lappas ihop i efterhand.
Så, kan du knyta an till en chatbot?
Vår studie säger ja, åtminstone tillräckligt för att en allians ska uppstå. Det är på samma gång fascinerande och en aning obehagligt. AI-terapi är inte redo att ersätta någon, och effekterna är blygsammare och mer beroende av tid än vad en rubrik vill ha det till. Men som ett första steg med låg tröskel, för den som annars inte hade sökt hjälp, är det värt att ta på allvar. Och värt att bygga så att det fungerar för fler än genomsnittet.
Läs artikeln i sin helhet:
Hlynsson, J. I., Mechler, J., Lindqvist, K., Andersson, G., & Carlbring, P. (2026). Anna vs. Judith: A randomized comparison of AI-delivered psychodynamic and cognitive behavioral therapies for social anxiety disorder. Internet Interventions, Article 100960. doi:10.1016/j.invent.2026.100960
